lindablogg123

Vardag är ett väldans fult ord måste jag tillstå, och tråkigt...
Så det så, och då fick jag det sagt oxå...
Vet inte hur många gånger jag fått det ordet kastat i ansiktet på mej...
I syfte då att trösta, som om att när vardagen kommer så går allt det onda över...
Knappast...
Aldrig...
Visst vill jag att det onda ska gå över, att smärtan över att pappa inte finns längre ska gå över,
Men jag tror faktiskt inte att den kommer att gå över, aldrig någonsin...
Vi kan kanske lära oss att leva med den, lära oss leva med orättvisan att det hände, det som inte får hända, det som gör för ont för att ens en gång snudda vid...
Vem vet, nån gång kanske vi kan leva i vardagen och skratta och må bra...
men att göra det utan pappa, nä, det vet jag inte om det går...


Har jobbat idag, första dagen efter begravningen, det gick bra...
I bland känner jag att det är ett fantastiskt jobb,
belöningen är att se glädjen i deras ögon...
Den kan inte fejkas, den är äkta...
och jag vet att om jag ser glädje i deras ögon för att jag är tillbaks på jobbet, då har jag nånstans gjort rätt, för de är äkta, inte "förfinade" och spelar spel och låssas som så många människor gör...

I morgon har vi APT, och jag har en föraning om att det int eblir nåt kul...
Nåt kommer hända...
Förändringar...

Förut var jag lite rädd förändringar...
Men nu bryr jag mej inte så mycket, har svårt att tro att jag skulle bli varslad, har jobbat ett antal år i denna kommun, så det finns nog ett antal anställda efter mej...
omplacerad vid indragningar kan jag säkert bli, men det kanske inte gör så mycket...
skulle sakna de som bor där, och en i personalen...
menannars så kan jag nog tänka mej att jobba nån annanstans...

Kanske ska sadla om helt, plugga, men vad ska jag bli då...
psykolog kanske...
låter väll som mej...
superseriös och lite sävlig, men jag får nog byta ut linserna mot glasögon då... ger ett seriöst uttryck, eller hur...
eller kanske inte...
funderade faktiskt på sopgubbe...
deåker väll mest omkring i bilen och allt sköts innefrån hytten...
Om nån skulle ha ställt soptunnan fel så skulle de då få vänta till nästa veckas tömning, för jag skulle nog inte orka kliva ur och flytta en massa tunnor inte...
näää, kanske inget drömmjobb det heller...
får fundera vidare, men jag har ju ett ganska stort område att fundera igenom, från psykolog till sopgubbe...
men det ger sig...

Kanske ska göra som Elias tyckte och skaffa ett barn till...
Han tyckte nämligen attdet skulle vara bättre att vara 10 än 9 ifamiljen...
Bör kanske poängteras att vi bara har tre barn, men han räknade även med 1 hund, 2 katter och en hamster...

Nu ska jag försöka få mej några timmars sömn...brukar inte bli så många per natt...
Konstigt nog så sover jag alltid bättre på morgonen när man måste kliva upp...
Det talar starkt emot elias önskan om ett till syskon...
då blir det nattvak igen...

Nej jag väntar nog hellre in den dan min kära syster får barn...