tänk om...

Såg ett stjärnfall nu en kväll...
meningen är ju att man ska blunda och önska nåt då...
Jag blundade men insåg att det inte längre fanns nåt att önska, för hur mycket jag än önskar så går det inte att  få pappa tillbaka...
och det är allt jag vill...
                                                        Ålskar dej pappa, nu  och för alltid....


Mina ögon kan glittra
Mina läppar kan le
Men sorgen i mitt hjärta
kan ingen se....


Har börjat gruva mig nåt så kopiöst inför torsdag och pappas begravning, men vi har valt att ha den i kretsen av de närmaste, och det känns skönt faktiskt, vi blir inte så hysteriskt många, tror det stannade vid 37 och det räcker mer än väl...
Vill inte ha en massa folk som går "bara för att"...
kommer att bli nog så jobbigt ändå...

Nu är det dax att ta tag i de vardagliga sysslorna här hemma, sånt som måste bli gjort trots allt...

kram...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0