Favoritbyte...

Har under de senaste åren haft en stark favorit i familjen...
Stor svart och säker har jag sett den som min kära ford...
Idag har den plötsligt rasat på listan, saaben har klättrat förbi och hamnat på stark första plats....

Förmiddagens samtal med min man...

-Får jag ta forden...Huvudet lätt på sned o bedjande min...
-Öhhh, givetvis (avbröt Peter mitt i renovering av lill toaletten nere)
Kör försiktigt puss och hej!!!

studsade i väg och in på macken, hem till Ulrika för en snabb cigg innan jobbet...
Säger lite halvt på skämt - Tänk om jag inte tar mig upp för backen till jobbet...
Men jag hade ju min trogna springare...skit saaben skulle ju Peter ta på jobbet...

Tror ni jag tog mig upp för backen???

Nej givetvis inte...
4 försök senare så får Peter komma till undsättning med saaben och vi byter bil, Peter tyckte jag skulle testa en gång med den oxå...

Åh ja, ett försök, utan problem så var jag uppe på parkeringen på kära jobbet...

Så ja, hädanefter så ser ni mig i en blå saab...
Peter får så snällt köra ford ;-D

Annars så känns det som om nån har kört över mej och glömt att sopa i hop resterna...
skulle nog kanske inte jobba idag, men även den rikaste behöver pengar... ;-D
Skämt åsido, så har jag knappt jobbat på 2 månader, så det märks ju på lönen, så en karrens och mera sjuklön är inte riktigt vad som behövs...

I lördags så var vi på min kära kusins bröllop, det var jättevackert...
Hon hade planerat allt jättefint:-)
Vi stannade till o med till 12 slaget, men sen är ju askungen tvungen att avvika...
inga tappade skor dock...
Men med handen på hjärtat så var jag nog inte riktigt redo att dricka vin till maten och nån drink på det...
som bekant så kommer ju känslorna väldigt nära ytan när man dricker...
Och jag hade redan innan bestämt mej för att åka hem när det började kännas jobbigt...
och som sagt så räckte det med lite alkohol och en för mig fel låt så kom tårarna, så för att inte förstöra kvällen för min älskade kusin så for vi hem istället...
Men jag vet att brudparet förstår...
och det är huvudsaken...
Det kändes lite tråkigt, det var ju bara jag och syrran med respektive som var kvar från brudens sida, förutom brudens mor, bror och svägerska då...
Jag vet att pappa hade älskat att få vara med och se det här bröllopet,
men de satt nog på första parkett i sin himmel och tittade på, både pappa och Janne, ja oxå givetvis brudgummens föräldrar...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0