Till dig min struliga vän...
Vi har kännt varandra länge, inte en livstid, men nära intill...Vi har gjort otroligt mycket roligt och knäppt tillsammans...
Du var min vän, och på nåt vis så är du fortfarande min vän, min alldeles speciella vän, som jag verkligen försöker förstå mej på, men sällan lyckas med!! Du är speciell, det är ibland posetivt, men ofta också negativt! Du har fortfarande förmågan att få mej att må skit för att du gör det, kanske för att jag bryr mej om dej forfarande, eller så är jag bara dum och lätt manipulerad!!
Har alltid fått fågor och kommentarer om varför jag umgås/ umgicks med dej, har aldrig haft nåt egentligt bra svar, mer än att du var min vän, oavsett!!Jag önskar dej bara gott i livet, hade önskat att du kunde vara lika lycklig som jag, med man och barn och allt det innebär, för någonstans innom dej så tror jag att det är precis det du vill ha och behöver, samtidigt som du är så otroligt rädd att du stöter bort de chanser du har och har fått, du har underbara barn, som jag vet att du älskar, men det är inte nog, du söker efter nåt som jag, kanske inte ens du själv, vet vad det är!!
Nu är du inne i en svacka igen, med bråk och skrik och tårar, har lovat mig själv 1000 gånger att jag inte ska bli inblandad, att jag inte ska bry mej nästa gång, men när nästa gång kommer så står jag där, redo att lyssna och redo att försöka förstå, lyssna gör jag ,men kan tyvärr inte säga att jag förstår!! Förstår mig inte på dessa onödiga bråk som blossar upp mellan dej och de dina, dessa svartsjuke draman som står sig långt över det vanliga!! fula grejer som anmälningar hit och dit, slagsmål och intriger!
Det du sa i dag om att livet kanske inte var värt att leva...det fick mej att bli så förbannad, samtidigt som jag blir både rädd och ledsen för din skull, för dina barns skull!! Jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa dej, hur jag ska göra??
Jag hoppas min vän att allt löser sig även den här gången, men att skillnaden blir att det tar slut med de här bråken, att ni kan lösa saker som vuxna människor och sedan gå varsinna vägar och bli lycklig på varsitt håll!
Älskar dej gumman, men ska ärligt säga(som så många gånger förr) att nu får det vara nog, orkar inte mera jag heller!!
Kram på dej
Du var min vän, och på nåt vis så är du fortfarande min vän, min alldeles speciella vän, som jag verkligen försöker förstå mej på, men sällan lyckas med!! Du är speciell, det är ibland posetivt, men ofta också negativt! Du har fortfarande förmågan att få mej att må skit för att du gör det, kanske för att jag bryr mej om dej forfarande, eller så är jag bara dum och lätt manipulerad!!
Har alltid fått fågor och kommentarer om varför jag umgås/ umgicks med dej, har aldrig haft nåt egentligt bra svar, mer än att du var min vän, oavsett!!Jag önskar dej bara gott i livet, hade önskat att du kunde vara lika lycklig som jag, med man och barn och allt det innebär, för någonstans innom dej så tror jag att det är precis det du vill ha och behöver, samtidigt som du är så otroligt rädd att du stöter bort de chanser du har och har fått, du har underbara barn, som jag vet att du älskar, men det är inte nog, du söker efter nåt som jag, kanske inte ens du själv, vet vad det är!!
Nu är du inne i en svacka igen, med bråk och skrik och tårar, har lovat mig själv 1000 gånger att jag inte ska bli inblandad, att jag inte ska bry mej nästa gång, men när nästa gång kommer så står jag där, redo att lyssna och redo att försöka förstå, lyssna gör jag ,men kan tyvärr inte säga att jag förstår!! Förstår mig inte på dessa onödiga bråk som blossar upp mellan dej och de dina, dessa svartsjuke draman som står sig långt över det vanliga!! fula grejer som anmälningar hit och dit, slagsmål och intriger!
Det du sa i dag om att livet kanske inte var värt att leva...det fick mej att bli så förbannad, samtidigt som jag blir både rädd och ledsen för din skull, för dina barns skull!! Jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa dej, hur jag ska göra??
Jag hoppas min vän att allt löser sig även den här gången, men att skillnaden blir att det tar slut med de här bråken, att ni kan lösa saker som vuxna människor och sedan gå varsinna vägar och bli lycklig på varsitt håll!
Älskar dej gumman, men ska ärligt säga(som så många gånger förr) att nu får det vara nog, orkar inte mera jag heller!!
Kram på dej
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jätte fint o starkt skrivet Linda!
Kram
Trackback
