Från förnekelse till insikt...
Ska bjuda in mina närmast sörjande vänner, som förövrigt alla redan har passerat 30 ;-) käka nåt gott och sen då givetvis dricka massa gott hela långa natten, för ska man då väl passera denna magiska gräns så ska det väll kännas på dan efter ;-)
Sen ska jag nog lyda några av tant Ulrikas råd, hon är ju vid det här laget en erfaren 30 åring...så nåt måste hon ju hunnit lära sig under dessa år:-)
Nu ska jag lyda min kropps råd och hoppa i säng illa kvickt och se om jag överlever den här arbetsveckan jag har framför mej...men när den väl är över så vet jag ju att det bara är 4 veckor tills jag är på samma ställe på schemat igen :-)possitivt tänkande ni vet:-)
Ha,ha, jaså, det blir fest i alla fall?!!:-)) Har funderat massor jag också, men ännu inte blivit något klokare. Någon form av firande kommer det bli, men vi får väl se.
Mamma sa helt plötsligt idag att om dem och mina svärisar står för maten och vi har festen i Nordanede, "-Kan ni inte gifta er samtidigt då? Jag ville absolut gifta mig innan 30 och du har ju så lite tid innan det."
Som "tur" var så började barnen att bråka så jag slapp svara. Är det hon eller jag som ska vara desperat på att bli bortgift?
Kram Heléne
Bara 131 dagar kvar :-D
Kram
du har allstå tagit tillbaka min inbjudan, eftersom du skriver att alla passerat 30? :(
Annelie -alla mina vänner har passerat 30, givetvis har ju inte min lillasyster gjort det men givetvis ska du va med ändå:-) nån måste ju dra ner medelåldern:-)
